ILGA World Dag 4: Stor bredd och variation på ämnen

Bredden av ämnen som diskuteras på ILGA World Conference är enorm. Vår delegation från HBT-socialdemokrater har försökt sprida ut oss dessa dagar för att kunna täcka så många olika områden som möjligt men självklart är vissa ämnen mer intressanta för oss än andra. 

Det är otroligt intressant och givande att få lyssna till föreläsare och paneldeltagare från alla världens hörn, sitta i rundabordssamtal och diskutera t ex hur vi kan bli bättre på att skapa mer inkluderande skolor för HBTQI+elever där förutsättningar, skolsystem och styrningen av skolan skiljer sig monumentalt åt mellan länder. Jag diskuterade bl a dessa frågor tillsammans med en lärare från Kanada, en aktivist från Sydafrika, en skolchef från Zambia, en beslutsfattare från Japan, en aktivist från Egypten och en kvinna från Holland som arbetar för en organisation som tagit fram en metod för att höja kunskapen hos elever och personal och inkluderingen av HBTQI+elever  men som utgår ifrån eleverna och inte från lärare eller elevhälsa. Elevdeltagande är nyckeln och modellen är numera statligt finansierad och har spridits till massor av högstadie- och gymnasieskolor över hela Nederländerna. Läs mer här: https://international.coc.nl Själva metoden kallas för GSA (Gay-Straight Alliance, https://gsanetwork.org  ) och togs initialt fram av GLSEN i USA. Joe Kosciw, forskningschef på GLSEN var även en av paneldeltagarna på skolseminarierna.

Vi genomförde även en workshop om hur ”den perfekta skolan” ser ut och några av alla förslag som framkom var; Fler öppna lärare, läroböcker som inte alltid problematiserar hur det är att vara HBTQI+ eller handlar om hur HBTQI+personer alltid måste ”klara hinder”, HBTQI+utbildning för all personal, genusneutrala toaletter, olika typer av pedagogik – man lär sig på olika sätt – creative learning, kyrkfria skolor, inkluderande planscher/inredning osv som eleverna kan identifiera sig med, elevhälsopersonal med kompetens kring hälsa kopplat till HBTQI+ som t ex psykisk ohälsa. Som skolpolitiker var det en av de mer givande punkterna hittills på konferensen.

För att visa på mångfalden av ämnen så deltog jag, på samma dag som de två rundabordssamtalen om skola, även på en dragning om ”Franklin and Marshalls Global Barometer”, som är Franklin and Marshall Colleges rankning av de 110 länder, som räknas som demokratier i världen, när det kommer till HBTQI+rättigheter och så gör de så kallade Human Rights Scorecards på varje land. Mer om denna intressanta rankning kan ni läsa här: https://fandmglobalbarometers.org/summit-for-democracy-2021/ 

Initiativet att ta fram denna rankning togs av Biden-administrationen 2021 på Summit of Democracy. Uppföljning av denna och nästa rankning ska vara klar i början av 2023, på nästa Summit of Democracy.

Det diskuterades förstås också om bristerna med att göra en rankning som enbart bygger på lagstiftning. Vissa länder kan ha lagstiftningen mot ex vis hatbrott men i verkligheten har den ingen verkan. Och andra länder har kanske inte en särskild lagstiftning om att förbjuda Conversion Therapy (omvandlingstearapi för att bli ”frisk”) men istället täcks det in i annan lagstiftning vilket inte visar sig alls i denna rankning.

Om Sverige ligger i topp? Nej, vi har en hel del kvar att göra framförallt vad gäller lagstiftning kring trans- och intersexrättigheter. Men självklart ligger vi i det övre spannet. Malta och Uruguay toppar.

Jag hann också med att gå på ett mycket lärorikt pass om den bokstav jag kan minst om inom vårt community nämligen I:et, som står för Intersex. En otroligt stark upplevelse att sitta i ett trångt, mörkt rum med ca 35-40 intersex-personer och titta på Anick Sonis (FRSA, Storbritannien) egna gripande kortfilm som han gjorde för fyra år sedan och där han berättar om sin uppväxt och sitt liv som intersexperson.

När jag frågade om vad jag borde ta med mig från seminariet, som rätt okunnig icke-Intersexperson som vill vara accepterande och lära mig mer så var ett av tipsen att aldrig generalisera gruppen intersexpersoner eller försöka prata för deras räkning, att ”intersexpersoner tycker si eller så” osv utan snarare hänvisa till varje enskilt samtal som jag haft med en intersexperson, för allas historia, upplevelse, erfarenhet är individuell.

Jessica Ekerbring

 

facebook Twitter Email