KRÖNIKA: Feminismen måste vara transinkluderande och intersektionell

Med anledning av den ständigt återkommande debatten kring transkvinnors plats i feminismen vill jag idag på internationella kvinnodagen lyfta frågan.

Den som enligt patriarkala strukturer tillhör gruppen kvinnor, oavsett vad en har mellan benen eller hur en definierar sig, kommer att bli förtryckt som kvinna. Om du vuxit upp som man, kvinna eller icke-binär har ingen betydelse när det kommer till det förtryck som du utsätts för.

En transkvinna som vuxit upp och blivit bemött som man delar inte en kvinnas erfarenheter som flicka i uppväxten. Men varför skulle det vara ett rimligt kriterium för att få tillhöra feminismen och den feministiska kampen? Alla som lever under det patriarkala förtrycket idag måste självklart få vara en del av att bekämpa just det förtrycket, oavsett vad en definierar sig som.

Olika argument används, men jag har inte funnit ett enda som jag anser vara rimligt. Det pratas bland annat om omklädningsrum. Hur ska jag som kvinna känna mig trygg om en transkvinna med penis är i omklädningsrummet? Jag hade absolut känt mig hotad om en man kom in i omklädningsrummet, av många anledningar. Men framförallt på grund av att män är en fara mot kvinnor, och det är ett faktum. Män våldtar, misshandlar, trakasserar och gör kvinnor illa i väldigt stor utsträckning. Men det hotet kommer inte nödvändigtvis uppstå för att någon med penis är i rummet. Om någon kommer uppleva obehag eller känna sig hotad i ett omklädningsrum där transpersoner eller icke-binära befinner sig är det dem, och inte vi.

Transpersoner är en grupp som löper ökad risk för psykisk ohälsa, diskriminering, våld och kränkande behandling. Transpersoner är alltså en särskilt utsatt grupp i samhället. De är inte en grupp människor som återkommande är förövare i frågan kring våld mot kvinnor och alltså inte den grupp människor vi kvinnor behöver akta oss för.

De som identifierar sig som kvinnor, eller som känner tillhörighet i gruppen kvinnor är givetvis välkomna till det systerskap jag befinner mig i.

Det är inte viktigt för mig att min definition av vem som är en kvinna är den som gäller. Det är inte viktigt för mig att alla är kvinnor på samma premisser. Jag är kvinna, jag är en opinionsbildande feminist och jag kommer aldrig stå bakom ett exkluderande av transkvinnor. Min definition är inte viktig, oavsett om den är rätt eller fel. De som identifierar sig som kvinnor, eller som känner tillhörighet i gruppen kvinnor är givetvis välkomna till det systerskap jag befinner mig i. Jämställdhet måste ske på ett transinkluderande sätt. Det största gemensamma hotet mot jämställdheten är alltid patriarkatet. Så låt oss fokusera på det som faktiskt är viktigt i sammanhanget, istället för att utsätta en redan utsatt grupp för ännu mer förtryck och diskriminering.

Ida Larsson

Presentation av Ida Larsson

Mitt namn är Ida Larsson och jag är ordförande för HBT-S i Blekinge. Jag brinner för mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet och därför är HBT-S en självklar del av min politiska gärning. Jag är utbildad statsvetare som idag jobbar med projektkoordination, efter några år som anställd i rörelsen. Jag har också ett politiskt uppdrag på deltid där jag är samordnare för demokrati- och folkhälsa i Karlshamn. På min fritid är det familj, vänner, politik, musik och skrivande som gäller. Jag är ledarskribent på Sydöstran där jag nästan enbart diskuterar feminism och jämlikhet. Min feminism är kompromisslös, precis som mitt engagemang i mänskliga rättigheter och jämlikhet. Upp till kamp!

 

 

 

facebook Twitter Email